Det har att göra med att vi här i Sverige har så lätt att bli avundsjuka, ”Svenska sjukan” kan man nästan byta namn på det till. Om någon är nöjd med sig själv eller om någon lyckas, då är det fel. Man får inte vara mer än någon annan utan att ses som en bortskämd snorunge som får allt serverat på ett guldfatt. Man får inte lyckas utan ses som en som får allt man pekar på. Men så är det inte! Alla får inte allt dem vill ha! Bakom all framgång finns det mycket tid! Alla timmar i stallet, alla timmar på hästryggen, alla gånger man har fixat i stallet, alla träningar, ALL tid! Allt kämpade, alla mål man har strävat efter. Framgång har mycket med att aldrig ge upp, fortsätt kämpa! 

Sen visst finns det familjer som har lite extra pengar, så att de kan hjälpa sitt barn lite extra, men även det barnet måste kämpa, tror inte att h*n blir super duktig så 'poff ' bara för att h*n har fått den extra fina ponnyn eller den extra dyra utrustningen. För vet ni vad det är inte utrustningen som rider åt en och hästen kan inte gå av sig själv, man måste rida! Även den hetaste hästen i hoppningen eller den finaste hästen i dressyren. Och man måste träna, träna, träna för att bli bättre! Vara målmedveten och veta vad man vill. Så att man har något att kämpa för! Man får vara lite hård mot sig själv ibland och säga att denna veckan ska jag ha klarat av: t.ex hoppa ett högre hinder, rida en väg bättre, få en bättre handhållning eller på en tävling så ska jag rida lite snabbare, få lite högre poäng på just den rörelsen. Det behöver inte vara så stooora mål varje vecka. Man kan ha några högre mål en tid framåt och en massa delmål hela vägen fram till det stora målet. 

Så istället för att sitta hemma, och sura över att den och den fick det och det och det är sååå dyrt och h*n får allt h*n! Blablabla! Ta er i kragen och se upp till dem som lyckas istället! Tänk om istället och ställ er frågan: Varför lyckas h*n så bra? Jo, för att h*n tränar och ger aldrig upp!