Varför ska alla vara så avundsjuka på allt och alla helatiden!? 

Den frågan ställer jag mig ofta... men livet är så. Det finns alltid någon som har det du vill ha. Och den som har det du vill ha, vill ha något annat av någon annan. So just face it and think about it. 
Så istället för att lägga massa energi på att gå runt och klaga på att den har det och det, men inte jag bla bla bla... Så lägg energin på att göra så bra som möjlig med dina egna förutsättningar, vad har jag som kan bli bättre? Stå på jorden med båda benen och tänk innan du säger något. Man väljer inte i vilken familj man landar i, men du kan välja själv hur du vill vara som person! Om du vill gå runt och sura över saker du inte har och bara må dålig och få en dålig självkänsla. Eller om du vill tänka om, se allt du själv har. Och må bra, vara stolt över den du är!

Man ser väldigt mycket avundsjuka inom ridsporten. Där man blir sur om hästen rev ett hinder och man inte fick den placeringen man ville. Fine, man kan bli lite irriterad. MEN, man för det kan man vara glad åt dem som placerade sig och säga grattis! Låta dem känna sig nöjda. Va en bra medspelare och ingen dålig förlorare.
Man skyller på hästen att den gjorde inte si eller så, men wake up! Hästen gjorde inte si eller så av någon anledning. Har ni tänkt på det att det kan vara ryttarens fel också och inte hästens?
Tänk efter först vad kunde jag ha gjort annorlunda den rundan så att det inte hade blivit det stoppet eller den rivningen. Fine, vissa rivningar kan man inte göra mycket åt. Men när det blir stopp så finns det till 99% en anledning. Det behöver inte vara att ryttaren gjorde fel, det kan bero på så många fler saker, hästen kan ha ont,  ha fördåligt självförtroende etc. Så tänk efter innan du gör något dumt! 

Gosh! Blir så frustrerad när jag skriver detta! Bäärk ner med all avundsjuka som blir nekativ påverkning! Säger inte att det alltid är dåligt att vara avundsjuk, ibland kan det vara drivande. Att man kämpar mer och vill bli lika duktig som den personen. Att man bara ååhh, vill också kunna tävla den och den klassen. Att man börjar kämpa för att komma upp dit då! 

Kan säga att JAG länge velat komma ut och hoppa LB LA regional och mer, jag har ju följt med Emilia på hennes tävlingar. Man har stått där och bara "drägel" vill också ut och tävla! Sett hur hon har utvecklats, ridit runda efter runda. Placering efter placering. Men aldrig har jag surat över det! Utan hjälpt henne att utvecklas ännu mer! Försökt få henne på gott humör efter en dålig runda, försökt få upp hennes självförtroende när det har behövds! Och se vad jag nu har gjort på två helger! Jag debuterade regional LB och LA. Och fler rundor ska det bli! Och så fort vi fått passet till Slight så blir det nya mål att kämpa för ute på tävlingsbanorna! 

Jag hade inte varit den jag är idag utan Emilia kan jag säga er. Hon har gjort så mycket i mitt liv. Hela hennes familj har det! Dem skulle bara veta hur mycket jag uppskattar allt! Då menar jag seriöst ALLT!  

Nää, nu får detta deepshit inlägget vara slut! 

/Mathilda