Mathilda Mattsson

Hola, som ni vet så heter jag Mathilda Mattsson och jag är 16 år och då går de sista veckorna i 9:an.
Jag har ridit sen jag var 4,5 år och ridit nu i 12 år. Jag började rida på en ridskola i Eslöv, sen när jag var 8år så började jag på västerstadsridskola. När jag var 11år så fick jag min första skötponny som jag red två gånger i veckan. Det var en c-ponny vid namnet Nalle Puh f*93 på ca 135. En söt och glad liten prick. Vi hade fantastiska år tillsammans. Lärde mig hur mycket som helst! Började träna för Bella då också. Och träffade Emilia som hade sin lilla shettis där uppe.
Med åren så växte jag och Nalle började bli lite liten. Så i 6-7:an så började jag övergå till ett rysskt fullblod, Barman f*87. Han ägdes av samma mamma som ägde Nalle, så Nalle försvann aldrig ifrån mig. Även om Barman var gammal så var han hur pigg och glad som helst! Det ända man fick ha koll på honom var hans stort sår som han hade på ena bakbenet, men det var inga problem eller så när man red. Tränade även för Bella med honom. Och jag utvecklades änu mer i min ridning.
Dock blev hans sår värre och jag ville utvecklas mer och hitta en yngre häst/ponny att rida. Då Bella typ jobbade i ett stall hos fam Borglunds och visste att dem behövde en medryttare till sin ena D-ponny f*99 och föreslog mig.
Jag åkte och provade henne i oktober när jag gick i åttan. Trivdes bra med henne och började rida henne 3ggr i veckan. Sen efter nyår så slutade jag rida Barman och började rida D-ponnyn, Tutch N Go på heltid. Tuttan blev som min egen. Tog hand om henne precis som en egen häst. Utvecklades änu mer och fick verkligen lära mig rida på henne. Började även hoppa mer seriöst och tävlade min första dressyr tävling med Tuttan. Gosch vad jag älskar den ponnyn! Vi har gjort allt tillsammans! Gråttit o skrattat och vi båda har utvecklats! Vann minimästerskapet med henne i dressyr ! Det var vår första dressyrtävling. Från början var det bestämt att jag skulle rida Tuttan och hon skulle betäckas. Men sen i Februari/Mars så bestämde fam Borglunds för att inte ta föl på henne då de var osäkra fall det skulle bli en storhäst eller en ponny, de ville då ha en storhäst. Så de bestämde sig för att sälja henne... Helt förkrossad var jag! Bara på dem månaderna så hade mycket hänt! Tack vare Tuttan så har jag även fått helt underbara vänner! Anna som äger Menno, en supervän!!! och Amanda! Amanda och jag gick i samma klass i förskolan sen flyttade hon. Och nu efter massa år så träffas vi igen och är bästa vänner!! Min kära fru!
Som tur så tog det väldigt långtid innan Tuttan blev såld. I början var det inga som kom, så började känna mig lugn. Men sen i ausgusti så började allt fler komma. Det var några som kom och ville ha henne, men vi ville inte att dem skulle köpa av olika skäll. Sen kom en tjej vid namnet Kajsa. Provade henne en gång och det gick bra. Sen bestämde dem sig för att komma igen. Det gick lika bra och dem verkade trivas med varandra. Dem bestämde sig för att köpa henne och i slutet av ocktober besiktades hon och åkte iväg... Jag seriöst bölade från och till under besiktningen. Fy FAN vad hemskt det var!!! Kommer till och med ihåg sista gången jag red henne... Det var en måndag och det gick inte bra och hade ingen lust alls att rida... så blev att jag skrittade runt och snackade med Emelie medans Anna red dressyr i ridhuset.
Någon vecka senare så åkte vi och hälsade på henne nere i Ystad där hon landade. Hon såg nöjd och glad ut, så det kändes bättre, men samtidigt fel... Hon hade lyx hage med utsikt över havet. Anna märkte att jag var lite nere med ett ledset hjärta och tröstade med fina ord... Min lilla prinsessa som gjorde så stor betydelse i mitt liv.
Hjälpte fam Borglunds dotter Rebecca (som hade Tuttan) med hennes stor häst till Januari, då kom min KING hem! Min svarta kung som hjälpte mig att hela mitt hjärta efter att Tuttan åkt.
Men det kommer dagar då jag saknar Tuttan sjukt mycket! Det är inte bara Tuttan jag saknar, det är även att vara i det stallet med Amanda, Anna och Rebecca. Så mycket kul vi gjorde! Alla vattenkrig vi hade! Varje vattenkrig Anna har förlorat. Så mycket skoj på så kort tid!
Emilia har varit med mig alla dessa åren! Vi har ridit med varandra varje helg, eller så har vi åkt på tävling. Vi har ridit med varandra så mycket vi har kunnat! Bästaste Emilia !! Har alltid funnits vid min sida. Från början till slutet!
/ Mathilda

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0