My sweet pincess

Dagen igår började egentligt väldigt bra. Vi hade ingen biologi för de som inte hade skrivit ett prov skulle gör det, så vi andra var lediga. Så vi slapp matten på eftermiddagen också, eftersom vi ändå bara skulle räkna vidare. Vilket var såå skönt för då fick vi sluta kl 11! TVå lektioner och det var så skönt! Detta behövdes verkligen! 
 
Men som jag sa igår, alla dagar har något possitvit och något negativt. Och självklart när det var en sådan härldig morgon så skulle den förstöras... 
 
Under engelska lektionen (den sista) så får jag ett sms av Tuttans ägare om att hon har något fruktansvärt att berätta. 
 
Hej Mathilda!
Jag har tyvärr något jättetråkigt att berätta...
Tuttan har fått tillbakasin kotledsinflammation så vi var hos veterinären igår.
Veterinären säger att det inte är så mycket att göra eftersom Tuttan fått tillbaka det igen 
och antagligen kommer få det igen även om vi skulle behandla henne nu..
Så vi måste ta bort henne... <3
 
Kommer bra ihåg hur allt bara försvann.. Läraren undrade om det var något viktigt eftersom jag hade mobilen uppe. SJÄLVKLART det är viktigt!! Fick säga vad som hade hänt och allt började landa och bli sanning. Shiet bara skakade, inte hela kroppen man armarna. Kunde verkligen inte fatta att det var sant. Inte min prinsessa. Ville inte att det skulle stämma. Efter ett år tillsammans, ett år med massa samnlade minnen, häliga, sorliga och helt underbara ögonblick! Kommer ihåg allt! 
 
- En av våra höjdpunkter var när vi var med i Suger Cup finalen på Ribban. Kommer ihåg att träingen i veckan inte gick helt hundra, vi hade glömt broddarna så vissa hinder var lite läskigt att hoppa, vi blev jagad av en hund utan att vi märkte det. Vi hoppade ett halvt hinder. Sen på tävlingsdagen så hade det regnat så kopigöst mycket så att hela banan var ett enda stort vatten hinder. Men jag litade på dig, jag visste att det skulle gå bra. Visste att idag skulle vi vissa att vi är grymma som ett team! Allt gick så sjuukt bra fram tills ett tunnhinder där du stannade men tog över frambenen, men insåg att det var extra mycket vatten bakom hindret så det var obehagligt, jag valde att ta dig tillbaka istället för att trycka över dig. Sen gick det som en klocka igen. Det var det enda misstaget på hela rundan. När vi kom till domaren för att få våra poäng så fick vi beröm för att jag hade knoppat din man och för att du var så fin. Vi fick höga poäng och lade oss på placering. Men när det var slut så landade vi utanför. Men vi hade kommit fyra om vi inte hade fått det lilla skit stoppet! Vi had edå fått ett grönt snyggt betfor täcke, men vi fick nöja oss med en fin rosett och en bok. Men guud så roligt det var!!
 
  

- En mindre rolig sak jag kommer ihåg så väl var när vi var med i laghoppningen div 2. Vi har på Trolleholms RF för andra omgången. Det började redan i lite kaos eftersom vår tränare/lagledare inte var med utan vi hade med oss 2 st dresyrtanter som lagledare istället. Men det gick ganska bra ändå men att ha koll på allt. I grundomgången så fick vi ett stopp, men det var för att jag hade lite dålig galopp. Men vårt lag kom ändå till omhoppningen och vi har så sjuukt taggade!! Men ikke skulle det gå bra för mig och Tuttan. Vi gick in på banan med en bra känsla från framhoppningen, men inne på banan så gick det inte. Första stoppet vi fick så kände jag att det var mitt fel för jag överav henne lite för mycket, men sen så gick det inte... Hon ville inte. Red på som sören och tänkte verkligen på allt! Handen och benen, inte överge henne! Men inget funkade så vi blev ute slutna. Var så besviken när jag kom ut. Men det släppte efter att tag när jag ahde fått skritta en stund för mig själv och tänka igenom lite. Som tu så gick det bra för laget iaf, för vi kom tvåa! Så tänkte först att detta tar vi igen nästa tävling, men det blev aldrig en nästa tävling... så det var inget direkt bra avslut för oss. 
 
  
 
Detta är bara en bråkdel vi var varit med om tillsammans! Vi har vunnit minimästeskapet i dressyr! Vann en av omgångarna i seriedressyrn mot Siri! Kommer ihåg att jag var så glad att vi klådde Siri och Mulle (de är ganska grymma ;) Och när vi debuterade LA:1 så kändes det piss på framridningen och jag höll på att bryta ihop för inget funkade, så kom in på banan med en så dålig känsla och självförtroende. Men inne på banan så gick det ändå mycket bättre och vi fick till och med en 8!! på vår ökadeskritt! Min första (och antagligen ända) 8 som jag kommer få i poäng, då jag inte tävlar dressyr längre. 
 
 
Ska åka och hälsa på henne en sista gång på lördag... Usch så blandade känslor! Vill åka dit för att få träffa henne en sista gång, mysa med henne, pussa på henne och säga adjö, men det kommer bli sjukt jobbigt! Att säga adjö till en av sina bästa vänner. En vän som gjort så otroligt mycket för en! För utan henne så hade jag aldrig träffat Anna eller Rebecca. Hade aldrig återförenats med min gamla barndomsvän Amanda och aldrig träffast Kajsa (Tuttans nuvarande ägare). Men självklart vill jag dit! Ska se om jag kan få klippa av en bit tagel som man sen kan göra om till ett armband. Så kommer alltid en bit av henne att finnas med en. Även om hon alltid kommer att finnas i ens hjärta så blir det ändå ett minne av henne. 
 
My sweet princess ♥
/Mathilda
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0